Första dagen. Vi vaknade klockan 08:oo, drog undan gardinerna och hade en härlig utsikt över staden från vår tionde våning.

 Hotellet som heter Vega Izmajlova består av ca 1000 rum och är ett av fem likvärdigt stora byggnader i detta område. Hotellet är nyrenoverat invändigt och mycket fräscht även om man inte kan tro det när man ser det utifrån.

Vi irrade runt en stund innan vi hittade på en restaurang som serverade frukost. Frukosten ingick inte i priset utan det fick vi betala på plats. Det satt en dam vid ett bord och tog betalt, det kostade 350 rubel/person vilket är 100 kronor. H blev åthutad när han tog med sig ett kvitto som damen trodde var någon annans. Här gäller det att sköta sig!

Matsalen var stor och människorna uppklädda. Vi kände att jeans och tröja inte var det allra bästa klädvalet.

Frukosten var god och det fanns det mesta man kunde önska sig. Korv, gröt, bröd, potatisplättar, omelett, juice, kaffe med mera. Ett helt bord var uppdukat med små desserter av olika slag och det fanns även ett bord bara med frukt. Här snålades det inte med frukosten!

Personalen var mycket effektiv, så effektiv att J inte hann äta sin ryska gröt förrän personalen hade dukat undan den. När vi båda gick för att hämta kaffe en kort stund med frukost kvar, så blev detta bortdukat och innan vi hade hunnit tillbaka till bordet satt där nya gäster. Vi fick ta ett nytt bord och höll sedan hårt i det vi ville ha kvar.

Klockan 10:15 spatserade vi ut från hotellet och gick till tunnelbanan som endast låg 5 minuters gångväg från hotellet. Vi ställde oss i den lååånga kön som ringlade sig mot kassan och funderade hur vi skulle lyckas köpa oss biljetter. Alla skyltar stod på ryska men tack och lov är våra siffror likadana. Vi visade med fingrarna att vi ville ha ett kort med 10 resor och vi fick detta!

Kortet sätter man mot en en lite bricka på spärren och så går man igenom. Det visar då hur många resor man har kvar. Om man inte betalar utan försöker "planka" ljuder en hög signal och det slår igen en grind framför benen. Detta testade vi dock inte.

"Vår" tunnelbanestation var pampigt utsmyckad med statyer längs med perrongen. Tåget kom inrusande och det var inte så modernt. Sätena var längs med tågets väggar och var klädda med brun galon. Det var morgonrusning och mycket folk men vi kom på och färden gick mot röda torget. Ju närmare Moskvas kärna vi kom desto mer folk blev det. Någon airconditon fanns naturligtvis inte och svetten rann. Det skramlade, gnisslade o skrek och ljudvolymen var hög, i högtalarna informerades vi om nästa station och säkerligen något mer som vi naturligtvis inte förstod.

 Trots att vi hade en egen tunnelbanekarta så lyckades vi åka fel. Vi  klev upp i ett myller av folk och i de sexfiliga vägarna vinade lyxbilar och lador förbi. Polisen stod och förökte skapa ordning i detta myller. Rätt vad det var kom det två unga tjejer ridande på varsin häst mitt i trafiken!! Efter lite snurrande och irrande och mer tunnelbana kom vi dock rätt och klev upp alldeles intill röda torget!

När vi närmade oss det berömda torget var det en tunn dimma och i fjärran såg vi den vackra Vasilijkatedralen. Röda torget var mycket pampigt och ramades in av Kreml på ena sidan och varuhuset Gum på den andra sidan. Det var relativt glest med folk och det var en mycket pampig känsla att gå över detta torg!

Leninmausoleet låg på ena kanten och vi hoppades att det skulle vara öppet. Vi hade hört att det kunde vara lite si och så med dess öppettider. Det var stängt men det fanns inte en enda skylt som informerade om dess öppettider eller något annat. Vi konstaterade bara att dörren var stängd.

Vi siktade dock in oss på att besöka Kreml istället. Portarna till Kreml mot röda torget var stängda så vi började gå runt hela muren för att kanske hitta en annan ingång. Längre ned  längs med muren spatserade en vakt och vi frågade honom om han pratade engelska och således kanske kunde svara på någon fråga. Vi fick till svar : Rusko. Vi frågade ändå om Kreml hade öppet och fick inget svar.

End of discussion.

På vår tur längs med Kreml passerade vi "den okände soldatens grav" som det brann en fackla framför. Den brinner för alla ryssar som dog under andra världskriget. Denna plats vaktades av två poliser, men vi avstod att fråga dem något.

Vi fick till slut se någon slags entré där vi förstod att man kunde köpa biljetter till Kreml. Damen i kassan sa: Kreml OFF och skakade på huvudet. Lenin? frågade vi och fick ett lång svar på ryska. Vi tolkade detta som att det inte var öppet och ej heller skulle öppna denna dag.

Vi forsatte ändå att promenera längs med Kremlmuren som också vetter mot Alexanderträdgården, en stor park.

När vi kommit till ena änden av Kremlmuren och således också ett av tornen, Hörnarsenaltornet, såg vi att det var full aktivitet.

 Polisen hade spärrat av trafiken och stod och blåste vilt i sin visselpipa, bilarna överröstade honom med sina tutor. Men ingen slank förbi. Plötsligt kom det en lång karavan av svarta limousiner med  tonade rutor i hög fart och åkte in genom en av portarna till kreml.

 Förmodligen var det något viktigt besök som gjorde att Kreml hade stängt för sådana klåpare som oss........

Trots att vi nu inte kunde besöka Kreml höll vi modet uppe och tyckte det var riktigt spännande att se all denna aktivitet och alla bilar med dess chaufförer som blev vansinninga i köerna som bildades. Solen sken och temperaturen visade 20 grader, härligt!

Vi strosade vidare över en bro över Moskvafloden med fem, sex filer i vardera riktning. Härifrån fick vi en vacker utsikt över Kreml med Moskvafloden i förgrunden, och flera katedralers guldsmyckade torn. När vi kommit över bron ändrade vi oss och gick tillbaka och vidare upp till Ulitsa Arbat, en av Moskvas största gågator, vilket tog ca en timme. Här kryllade det av konstnärer som målade av folk, souvenirstånd, kaféer och restauranger.

Vi började bli lite trötta i benen och hungriga och slank in på ett lunchhak. Där köpte vi något crepesliknande med vad vi tror var kycklingröra i. Vi studerade kartan och gav oss ut i vimlet igen. När vi gått hela gatan fram tog vi Metron från Smolenskaja till Teatralnaja med syftet att se på Bolsjojteatern. När vi klev upp ur Metron vet vi inte riktigt var vi hamnat och några gatunamn fanns inte heller. Uppenbarligen var vi fel och någon teater såg vi inte till.

Vi började gå lite på måfå åt det håll vi trodde att teatern låg och plötsligt fick vi se KGB:s tidigare högkvarter vid Lubjankatorget. En enorm byggnad där fängelsehålorna under sägs vara minst lika stora. Vi gick vidare och letade efter den berömda teatern och troligen passerade vi den utan att förstå att det var den. Detta på grund av att teatern var indraperad av en gigantisk reklamduk för Samsung.

Vi fortsatte längs med Ulitsa Petrovka länge, länge och till slut slog vi oss utmattade ner på en bar i en park. Menyerna stod som vanligt bara på ryska och vi fattade ingenting. J ville ha mat och pekade till slut på bordsgrannens tallrik och sa att hon ville ha något sådant. Det såg ut som en pirog men det J fick var som en stor, platt, tjock pannkaksliknande historia med flytande smör ovanpå. Den smakade smör. H beställde glass. Efter ett tag kom servitrisen tillbaka och sa finished. Då pekade H på en annan glass. Servitrisen kom tillbaka kort senare igen och sa finished. Då pekade H på en tredje glass och efter en stund kom en ny servitris ut och sa finished. På fjärde försöket lyckades H hitta något som fanns, en frusen apelsin med apelsinglass i...

Efter denna delikata måltid fortsatte vi att promenera och kom ut på den stora gatan Tverskaja Ulitsa. Där strosade vi runt ca en timme. Nu var klockan runt fem och vi fick den (visade det sig) vansinniga idén att åka runt i tunnelbanan för att beskåda alla vackra stationer. Sagt och gjort! Vi klev ner i Moskvas tunnelbana, en torsdag eftermiddag, mitt i rusningstid. Ruski patruski! Vi har aldrig skådat något liknande!!

Folk stod som packade sillar både på tågen, på perrongen och i rulltrappan. Det var som en stor massa som böljade fram. Folk bokstavligen kastade sig in i tågen för att få plats och det gällde att vara på rätt sida om dörren när den slog igen. Mitt i detta stod två vilsna turister som knappt visste åt vilket håll de skulle. Vi fullföljde dock, trots detta inferno, vår plan och såg fantastiska stationer, exempelvis Arbatskaja, Kropotkinskaja och Komsomolskaja. Pampiga kristallkronor i taken, pelare med läckra ljus, målningar, reliefer, mosaiker och statyer. Rena konstverken!

Därefter åkte vi tillbaka till vårt hotell, som vi lämnat tio timmar tidigare, där vi utmattade pustade ut några timmar (vi somnade...) och vaknade kl halv nio. Efter lite funderingar hur vi skulle göra tog vi Metron in till de centrala delarna igen för att leta efter en restaurang. Detta visade sig svårare än man kunde tro. Efter en stunds letande, uppenbarligen var vi i fel kvarter, hittade vi till slut en restaurang som var öppen. När vi gick mot dörren möttes vi av en person som vi först trodde var en gäst men som visade sig vara kyparen. Han var kraftigt berusad, vinglade och behövde stöd för att kunna stå upp. Han sa closed, viftade och pekade med armen åt ett annat håll.

Efter två försök till på närliggande restauranger som inte heller ville släppa in oss var klockan 23 och vi insåg att det blir McDonalds ikväll. Inte vad vi hade tänkt oss men så fick det bli. Därefter åkte vi tillbaka till hotellet och hade inga problem att somna efter den här dagen. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Klockan var ställd på hemska 06.00 för att vi skulle hinna duscha och packa innan kl sju då frukosten öppnade. Fem över sju var vi på plats i den mycket fina restaurangen och kunde se fram emot en stor buffé med bröd, pålägg, olika yoghurts, frukter,...

Vi vaknade kl åtta och gick raka vägen ut på terrassen. Utsikten var verkligen magnifik! Vi gick ner för att äta frukost och där mötte kvinnan oss med en ny liten hundvalp i famnen. Vi slog oss ner vid samma bord som under gårdagskvällen och kvinnan ...

Eftersom vi inte skulle få någon frukost hos gumman tog vi oss en sovmorgon och ställde klockan på 08.30. Vi vaknade dock innan av att hon matade sin hund och tvättade grönsaker under en kran. Vi slog upp fönstret mot Toscanas vidder och njöt av utsi...

Vi vaknade klockan åtta, hörde tuppen som gol, slog upp fönsterluckorna och suckade förnöjt över den vackra utsikten över Toscanas böljande landskap över bergen. Vilken morgonutsikt! Vi konstaterade att det sannerligen inte är var dag man har denna u...