Klockan pep åtta och vi åt en bra frukost på hotell Executive. Ursprungligen var tanken att vi skulle turista i Rom denna dag men H och varma storstäder är ingen bra komb och inte heller J var speciellt intresserad av att se S:t Peterskyrkan eller kända trappor eller fontäner. Istället packade vi in oss i vår lilla Cheva och med J bakom ratten gav vi oss ut i Romtrafiken igen. Planen var att vi skulle åka tillbaka samma väg vi åkte in i staden men ett ”förbud mot att svänga vänster”-skylt ställde till det för oss. Vi körde fel, vände tillbaka, körde fel igen, vände, kunde inte åka där vi ville, vände, o.s.v Hade man satt en gps på oss hade mönstret förmodligen sett ut som ett trassligt garnnystan. H var tidigt helt borta på kartan och efter ett flertal försök att förstå var vi befann oss gav H upp till slut, slängde kartan och sa ”Kör på känn istället.” J hade inget annat val när kartläsaren nu sagt upp sig.

Det gick bättre att köra på känn än efter en karta som inte stämde och efter att ha följt vattnet ganska länge kom vi upp på ringleden. Vi hade fortfarande inte löst drivmedelsproblemet och H ringde Roland för lite vägledning. Han trodde att det skulle gå bra att köra på både gas och bensin men visste ju inte heller säkert. Eftersom det tycktes finnas cirka en halv tank av ”vad det nu var” bestämdes vi oss för att fortsätta åka mot kusten för lite sol och bad.

En lördag i juli var vi inte helt ensamma om denna idé och trafiken var extremt tät. Vespor svischade förbi från alla håll och köerna var stundtals långa. Vi kom fram till ett samhälle som heter Ladispoli där vi först gick och köpte lite proviant. Därefter gick vi ner till stranden som hade mörkgrå, nästan svart, sand. Vi inledde med en lunch på en strandservering där vi båda åt ravioli. Därefter hyrde vi var sin strandbädd och parasoll för hutlösa 19 euro. J lade sig i solen och njöt medan H höll sig i skuggan under parasollet med sitt sår på benet.

J köpte sig ett par solbrillor som var tillräckligt stora för att kunna sitta utanpå de vanliga glasögonen, vilket kan tyckas se konstigt ut men faktiskt fungerade perfekt. Naturligtvis tog vi oss även några dopp i havet som var varmt och skönt. Runt kl 17.30 gav vi oss iväg för att leta boende och ett ställe där vi kunde tanka, vad vi nu skulle ha. Vi åkte mot en stad som heter Civitavecchia och trafiken var tät. Inga gpl-mackar syntes till och tanken började sina för oss. Vi köade oss igenom Civitavecchia i ca en halvtimme och tog en kort tur upp i bergen för att lätta på trycket så att vi kunde tänka klart. Utsikten var fin men vi började känna oss lite pressade eftersom klockan var 18.30 och vi hade varken boende för natten eller speciellt mycket bränsle kvar.

Vi stannade till vid en mack lite utanför samhället och frågade efter gpl. Gubben pekade tillbaka samma väg vi kommit och sade sex kilometer. Vi köade oss åter igenom Civitavecchia, nu åt andra hållet, men när sex kilometer hade gått hade vi fortfarande inte sett någon mack med gpl, så vi fortsatte. Vi stannade vid en mack och frågade två unga pojkar. De pekade att vi skulle fortsätta i samma riktning och sa att det var nio kilometer kvar. Vid nästa mack stannade vi också för att försäkra oss om att vi var på väg åt rätt håll. Där fick vi information om att det var tre kilometer kvar. Vid nästkommande mack fick vi svaret fyra. Vi började ana att vissa bara slängde ur sig något för att bli av med oss. Vi fortsatte och till slut dök det upp en mack med en gpl-skylt. En vänlig farbror utan engelska kunskaper kom fram till oss. Vi klev ur bilen, slog ut med armarna, och lät honom förstå att vi inte visste vad det var för bränsle vi skulle ha.

Han hoppade in på passagerarsätet och uppmanade J att gasa. Med teckenspråk och ord som ”rosso, no gas” lyckades vi förstå att röd lampa innebar att det var slut på gas och efter att han tankat fullt med gas lyste alla lamporna grönt. När bilen gick på bensin lyste lampan under gpl rött. När den gick på gas lyste lampan grönt. Logiskt och enkelt när allt var förklarat men eftersom killen på Hertz bara snackade om gpl som drivmedel levde vi länge i ovisshet i onödan.

Gastankningen var lustig där man satte på ett munstycke i ett hål alldeles bredvid det vanliga bensinhålet. När tankningen var klar och pumpen togs bort hade det uppstått ett rejält tryck och det blev en ordentlig ”smäll”, och ett rejält moln av gas flög ut, när pumpen togs bort. Gastanken rymde 25 liter och med ett pris på ca 0,65 euro per liter istället för över 1,5 euro för bensinen verkade det väldigt prisvärt att köra på gas! Som tack för hjälpen fick farbrorn drygt två euro i dricks och vi kände oss nu lättade efter att äntligen ha förstått oss på vad vi körde på, och att det funkade bra med både gas och bensin.

Vi körde nu tillbaka mot Civitavecchia och köade oss igenom staden en tredje gång. Klockan var nu strax innan åtta. Vi var nu på jakt efter ett boende för natten men vid en kuststad på en helgdag insåg vi att det kunde bli kärvt. H skuttade in på två hotell där han fick besked om att det var fullt, på det ena hade sista rummet gått tio minuter innan vi kom. Vi fick dock tips om ett hotell nära tågstationen och här blev det bingo! Det var sista rummet de hade och före oss hade rummet varit bokat, men de kom inte, och sedan hade någon ringt och sagt att de skulle komma om tio minuter men ej kommit. Tur för oss! För 70 euro fick vi ett rum för natten och för ytterligare 10 euro skulle vi även få frukost.

En vänlig gumma som pratade bra engelska visade H rummet och några saker hon ansåg det viktigt att visa medan J satt kvar ute i bilen och väntade. Rummet låg på tredje våningen och från balkongen såg man havet mellan husen. Riktigt mysigt. Vi lastade ur och J körde ensam iväg och parkerade bilen en bit bort. Klockan var nu nästan halv nio. Vi tog en välbehövlig dusch och gav oss sedan ut för att äta middag. Vi strosade omkring en del och såg bland annat en boxningsring där det var gott om folk som väntade på match. Vi gick igenom en liten loppmarknad men hungern var större än köplusten så vi fortsatte. Vi försökte komma in på en restaurang med uteplatser men där var det fullt och när vi sedan insåg att vi var på väg ut ur byn vände vi tillbaka.

Inga andra restauranger fanns i sikte och vi hamnade till slut på en pub alldeles bredvid vårt hotell. Där åt vi varsin pizza, J tog en capricciosa som innehöll både oliver, ägg, kronärtskocka, prosciuttoskinka och mozarella. H tog en med endast prosciuttoskinka och till detta drack vi båda cola light. Notan stannade på humana 16 euro. Efter fullbordad måltid kände vi oss båda trötta, vi gick tillbaka till hotellet och somnade snabbt även denna kväll.